Google

Translate blog

tisdag 24 mars 2009

L Ron Hubbard var en bra sciencefictionförfattare som plötsligt använde sin berättarkonst till att skapa en religion.


Hans bok ”Återkomst till morgondagen” var en av de böcker jag läste som ung och som gjorde mig till science fictionfan under många år. En bok som gav många såkallade svindlande känslor vilket en bra sciencefictionbok ska ge.

Hubbard gick vidare i livet och bildade en sciencefictionreligion, scientologirörelsen.
Här kan man läsa något om de innersta tankarna i denna;



Förvånande är dock att människor tagit dessa fantastiska berättelser som fakta och accepterat dem som en tro eller religiös övertygelse. Hubbard lyckades med att skapa en tro utefter sin fantasi vilket få författare lyckats med. Visst finns det sekter med karismatiska ledare som grupperat människor in i sin fantasivärld. Men dessa har oftast sin utgångspunkt från den kristna läran som de sedan omtolkat för att passa den fantasi de önskar förverkliga i maktsyfte.

Men Hubbard är mig veterligen den enda science fiction författaren som lyckats få gehör för sina science fiction tankar och ur dessa bilda en religion som gick att leva på ekonomsikt.


Kavaljerparlamentet

Det var på kavaljerparlamentets tid som the act of settlement kom till 1662. Nu skulle man få ordning på fattigvården. Inga utombys kringvandrande tiggare skulle göra marken otrevlig för gemene man. Nu skulle varje församling ta eget ansvar för de fattiglappar de producerat inom socknen. Detta innebar undantagstillstånd kan man säga för de fattiga. De förbjöds att lämna socknen de bodde i. På detta sätt fick en stor del av Englands befolkning rese och luffarförbud.

Ett slags livegenskap inom socknen kan man se det som. Det var den tidens lösning på fattigvård. En vård som säkert skilde sig markant åt beroende på socken. Rika socknar med hjälpsamma innevånare tog säkert hand om sina fattiga på bättre sätt än fattiga socknar med snåla innevånare. Självklart var det inte bättre i socknar där rikedomen var stor men gnidenheten minst lika stor, liksom fattiga socknar med hjälpsamma innevånare säkert var att föredra mot gnidna gamla rika gubbars socknar.

På tal om kavaljerparlamentet kan man läsa lite om det här.