Google

Translate blog

fredag 12 juni 2009

H.C. Andersen avskedades på grund av sin fulhet från Kungliga teaterns sång och musikskola i Köpenhamn.


Senare skrev han sin berömda saga ”Den fula ankungen” Säkert hade han sin egen upplevelse i åtanke när han skrev den.

Den fula ankungen blev en vacker svan. Själv fick han uppleva sig själv som en berömd författare hyllad av bl.a. det svenska kungahuset.

Balett, sång och teater blev aldrig hans starka sida, däremot sagoberättandet. En sagoberättare är troligen en som lever kvar till viss del i barnets värld för annars kunde knappast berättandet bli så populärt bland läsarna, barnen.

Kan Andersen tagit till sig sagans värld i brist på sitt misslyckande som sjuttonåring när det gällde tillträde till balettskolan i Köpenhamn?

Att som sjuttonåring få höra att man är för ful skapar säkert tråkiga minnen av mindervärdeskomplex. Andersen blev aldrig gift. Han kan av sin händelse i ungdomen sett sig för ful fört att våga ta steget att kontakta en kvinna. Han kan ha varit rädd för att bli ratad på grund av fulhet åter igen.

I så fall var Andersens personliga liv tragiskt. Men som berättare, tecknare och nedtecknare av sina resor i Sverige var han storslagen. Ofta tar en människa igen på något annat sätt när denne blivit utsorterad inom något annat. Då något som den gärna önskat.