Google

Translate blog

torsdag 14 december 2017

Var det Rama som besökte oss 17 okt? En interstellär farkost med intelligenta varelser inuti.


För första gången upptäckte vi en  asteroid från yttre rymden vilken snabbt gick rätt igenom vårt solsystem. Se formen ovan. Den var rödfärgad och utseendet ser ni ovan. Den har getts namnet Oumuamua.

Längden på den långsmala stenen var ca 400 meter lång men endast ca 40 meter bred en form ingen asteroid haft vi sett i från vårt eget solsystem. Snabbheten var som mest  315430 km/h och dess avstånd från Jorden vid passagen 85 gånger avståndet till månen. Den gick rätt igenom vårt solsystem. Ingen rundning av solen för att senare återkomma som våra egna asteroider och kometer inom vårt eget solsystem. Den har kanske varit på väg i miljarder år. Dess fart var så hög att solen inte kunde fånga in den och därför gick den rätt igenom vårt solsystem vidare ut i tomma rymden igen.

Nu vill forskare försöka få mer upplysningar om vad denna asteroid var. Möjligheten till ihålighet och varelser därinne av något slag finns. Var det ett besök? Om så är den väl kamouflerad som en stenasteroid.

Se länk och film på detsamma.

Cigarrformen är en bra form för interstellära farkoster då den ger minimal friktion och om det kan rotera kan invändigt skapas konstgjord gravitation. Denna roterar.

Det är en spännande avlyssning av objektet som ska ske nu i dagarna med stora radioteleskop. Om något som visar på mystik visas återkommer jag med detta på bloggen här. Säkert kommer även världspressen att rapportera i så fall.

Bilden är på objektet ur länken ovan nyhetsbrevet universetoday.com

onsdag 13 december 2017

Materialet finns för stjärnbildning (och solsystem) i universum men takten på bildandet har avtagit. Frågan är varför?


Det har funderats en del på varför stjärnor inte bildas i samma snabba takt numera som vi vet det gjordes när universum var yngre.

Vad har dragit ner på takten? Material i form av damm, sten och grus finns fortfarande i överflöd i centrala delarna av galaxerna.

Enligt den modell av BigBang och universum vilken borde stämma enligt tidigare antagen skulle stjärnkonstruktionen ha avtagit för miljarder år sedan då materia för detsamma skulle ha minskat. Men det stämmer inte. Det finns gott om material och stjärnor bildas fortfarande men i en betydligt lägre takt än vad materialanhopningarna skulle kunna göra enligt fysikens lagar.

Något bromsar utvecklingen och det är detta en ny studie nu anser sig  ha svaret på. Svaret kan vara magnetfält. Starka magnetfält vilket bromsar anhopningen av materia för stjärnbildning. Magnetfält vilka med tiden blivit större o starkare än de en gång var. Tillsammans med dessa magnetfält har även den kosmiska strålningen ökat kanhända är detta ytterligare en orsak alternativt är denna strålning orsaken till att magnetfälten ökat.
När astronomer studerade spiralgalaxen NGC 1097 hittades överraskande  magnetiska krafter i galaxens centrum i gasmoln vilket förhindrade materia från att kollapsa och dras samman och om inte detta fungerar blir det inga nya stjärnor.


Den slutsats som drogs efter analysering av studerandet och matematiska uträkningar visade ett omvänt förhållande mellan magnetfältet och stjärnbildningen inom ett molekylärt moln - ju större magnetfältet desto långsammare var stjärnbildningstakten.

Det man kan fundera över om det till slut kommer till en gräns där stjärnbildningen minskar till noll på grund av magnetism och kosmisk strålning. Om så kan det innebära att det blir början till slutet på allt i universum efterhand som stjärnor blir novor eller supernovor och vi får en livlös rymd utan något annat än detta? Ett åldrat och stillastående universum där allt blir som det är i all evighet.
Bilden visar spiralgalax NGC1097 som omtalas ovan och kan ses med mindre teleskop i stjärnbilden Ugnen.

tisdag 12 december 2017

Ryska kosmonauter fångade bakterier på utsidan av den internationella rymdstationen. Frågan var om de var från yttre rymden.




Det skulle inte vara möjligt att jordiska bakterier skulle hamna utanför stationen. Det skulle inte heller kunna vara möjligt att de kunde leva på stationens yttersida. I vakuum och kyla.

Det troddes så. Det var därför en sensation först och en del antog att det var bakterier från rymden som lagt sig till ro här när det upptäcktes av kosmonauter på internationella rymdstationen.

Men nu vet vi att ex björndjuret eller trögkryparen ett djur som blir högst 1 mm kan överleva i rymden under lång tid.

Bakterier är livsdugliga i många slag i för oss omöjliga förhållanden.

 Idag antas att de bakterier vilka hittades på stationens utsida hängt med från Jordens atmosfärs övre skikt när rymdstationen färdades igenom denna.

Det var inte okända slag av bakterier.

Men det visar även att det är svårt eller kanske omöjligt för oss att inte sprida jordiska bakterier mm till främmande platser därute. Vi har redan besökt ex månen. Kan redan nu bakterier från Jorden efter detta finnas här från ex månlandaren eller astronauternas dräkter?

Kan bakterier även spridits till andra plaster där vi besökt ytor eller närområden vid planeter, asteroider o månar därute? Kan det göra att framtida astronomer finner bakterier på plats och drar felslutsatsen att de alltid funnits på den yta de undersöker fast sanningen är att Jordiska satelliter mm har spritt dem dit utan att förstå det några år tidigare? Risken att jordiska bakterier vilka hamnar på dessa utomjordiska platser muterar för att bättre passa in på sin nya plats och människan senare på plats upptäcker dessa då okända bakterier och drar slutsatsen att det finns liv på denna plats innan människan besökte den.
Bilden är på ett björndjur.

måndag 11 december 2017

Svaret på gasjättarna storlek kan vara löst. Det finns gasjättar däruppe större än Jupiter.


Två gasplaneter som studerats är K2-132b och K2-97b båda hör hemma runt stora röda stjärnor i Vintergatan.

Det intressanta med dessa gasplaneter i storlek större än Jupiter är varför de är så stora.

Nu har forskare börjat misstänka att avståndet till den sol de finns i bana runt har betydelse för deras storlek. K2-97b har en omloppstid runt sin sol K2-97 på enbart ca 8 dagar.

Det är närheten till solen som antas ge storleken på en gasplanet då denna drar till sig värme vilket får densiteten i  gashöljet att  minska i densitet. Detta gör att gasplaneten utvidgas och blir större.

Detta är (troligen)  förklaringen till varför gasplaneter med banor nära sin sol är större än Jupiter här hos oss vilken ligger en bra bit från sin sol. 
Bilden är på Jupiter.

söndag 10 december 2017

Trodde du att Big Bang eller Guds skapelse är de enda teorierna om universums början? Nej det finns forskare med andra lösningar.


BigBang och Bibelns skapelseberättelse känner de flesta till och även Fred Hoyles  teori att universum alltid funnits vilken han med näbbar och klor slogs för samtidigt som BigBang började bli populär bland vetenskapen. Många höll stenhårt på Hoyles teori  under 1950-60 talet. 

Vilken som är rätt vet ingen och ingen av de teorier vi tror på behöver vara rätt. Men Hoyles teori Steady state teorin har förlorat stort i populäritet. BigBang är däremot en teori som utan konkurrens idag lärs ut i de flesta skolor. Guds skapelse är även kvar som en förklaring hos många.

Utöver dessa fanns och finns en fortsättning på BigBangs teori i olika upplagor exempelvis att universum  expanderar (utvidgas) till en viss gräns för att sedan implodera (dras tillbaks till en punkt och ingenting) för att sedan kanske åter expandera i en ny explosion. Ett händelseförlopp vilket en del ser som ha funnits i evighet. Men det förklarar om vi ser det kallt ingenting om början av det första universum.

Men inget idag visar på annat än att universums expansion inte bara fortsätter utan även accelererar i hastighet. Så få idag tror på en återgång av universum till en enda punkt i framtiden. Men en expansion som ökar bör även visa att BigBang enbart hänt en gång. Såvida inte ovanstående likväl kommer att hända längre fram.

Men numera finns forskare vilka anser att ett universum av något slag fanns före BigBang.

Här kan man läsa lite om hur man tänker utefter tre möjliga slag av teorier grundade på Einsteins allmänna relativitetsteori. Den har tre olika utfall om någon är sann vet ingen.

Dessa tre utfall diskuteras, En oändlig utvidgning av universum i allt högre hastigheter vilket vi ser sker. Det vi inte vet är om denna hastighet en gång saktar ner och en sammandragning av universum då sker eller om allt bara stannar upp alternativt att expansionen fortsätter i evighet och tomrummet mellan galaxerna ökar.
Om allt stannar av  skulle det innebära stagnation av universum och allt blir stilla. Alternativt en inverterad processen, en returgående fas orsakat av den gravitationskraft som utövas av massan i universum, vad som kallas Big Crunch. Allt dras tillbaks till vad som fanns innan BigBang en punkt eller ingenting.

Ingen vet,  jag för min del tycker vi skulle ta med teorin om oräkneliga dimensioner i tid och rum och att vårt universum enbart är ett av oräkneliga universum vilka ska ses som bubblor i tid o rum där varje expanderande bubbla kan ses som ett avskilt universum utan kontakt med något annat eller möjligt att upptäcka.
I ett något där hela tiden nya bubblor uppstår och kan tänkas som nya BigBang. Bubblor eller universum vilka kan försvinna i tomma intet när som helst eller uppgå i något för oss okänt alternativt expandera i evighet.
Bilden ska föreställa människan i sin bubbla begränsad av sina kunskaper i tid och rum i sina försök att förstå vad hon är eller varför alltet finns.

lördag 9 december 2017

Hemlös supernovas hem som stjärna äntligen funnet.


SN2015J är det bekant? Troligen inte, men det är namnet på en supernova därute, upptäckt för några år sedan. En exploderad stjärna vars plats när det smällde har varit en gåta tills helt nyligen.

Att veta var en stjärna som exploderat som en supernova hört hemma är inga problem annars den har ju exploderat i den galax där den nu finns som ett stort ljussken.


Kunde det vara en ensam stjärna i den tomma rymden som exploderat blev en frågeställning som arbetades utefter. Men ensamma stjärnor är inget som har upptäckts hittills.

Kunde den ha stötts ut ur Vintergatan vid explosionen? Inte heller detta verkade riktigt i detta fall.

En grupp forskare vid ESO VLT i Paranal och Magellan teleskopet (tillhör Washington Carnegie Institution) i Las Campanas startade ett projekt där man minutiöst räknade ut var den kunde hört hemma när den var en sol (stjärna). Snart förstod man att Vintergatan aldrig varit dess plats.

Men  nu kom lösningen. Den verkar med största sannolikhet ha stötts ut från en galax av betydligt mindre format än Vintergatan. En kompakt men svag (få stjärnor ingår i den och avståndet mellan dem är stort) dvärggalax av en storlek av en trettiondel av Vintergatan.

SN2015J har visat sig sända ut stora mängder röntgenstrålning. Det är den största röntgenstrålningskällan av de hittills kända supernovorna i universum. Detta har säkert betydelse för varför den är en ensam supernova därute utan  kontakt med sin hemgalax.
Något hände vid dess explosion eller blev anledningen till att den hamnade lite utanför efter detta. Ett samband med att den nu är en så stark röntgenkälla bör finnas med i denna anledning. Men det är bara en tanke. Det kan vara anledningar till att den finns där den finns och även till att den är vad man vet om den idag den starkaste röntgenkällan av de supernovor vi upptäckt hittills.

Läs mer om det som man idag vet om SN2015J här och dess händelsekedja vi nu tror oss förstå.

Bilden är på Krabbnebulosan i Oxens stjärnbild. Detta då jag inte hittat någon fri  bild att publicera på SN2015J.

fredag 8 december 2017

Under sina sista stunder innan sin utplåning riktade rymdfarkosten Cassini sina kamera mot månarna Pandora och Prometheus.


Rymdfarkosten Cassini avslutade sitt uppdrag vid Saturnus den 15 september 2017. Innan farkosten  kraschade in i Saturnus gashölje och utplånades riktade den kameran mot två av de 62 månarna runt Saturnus,  månarna Pandora och Prometheus.


Det var när den tog bilder av F-ringen runt Saturnus den riktade kameran ut mot de närliggande månarna Prometheus och Pandora.


Det var innan dessa bilder vedertaget att den smala F-ringen skapats genom kontakt med dessa månars gravitationskrafter.

Men bilder från detta tillfälle visar att Pandora är oskyldig till ringens tunna o bisarra form. Prometheus ensam är skyldig till detta.

Ringarna i sig vid Saturnus är det ingen som vet hur de uppstått. Teorier om två månar som krockat är en teori men enbart teori.
Ingen vet heller hur gamla ringarna är. Kanske de är urgamla kanske bara några sekel gamla. Ringarnas karaktär och storlekar kan läsas om här. Tjocklekarna av ringarna är mycket små ner till meternivå och under. Ringarna ligger intill varandra och sträckan de går utmed Saturnus är ca 25100 km kant i kant tillsammans.

Se en film och info om området här.


Bilderna är på månarna 1. Pandora och 2 Prometheus och 3 farkosten Cassini. Månarna finns kvar däruppe medan Cassini är borta för alltid.

torsdag 7 december 2017

Olikartade standarder ett problemområde även i rymden. Människan godtrogenhet får alltid civilisationer att bryta samman förr eller senare.


Av någon outgrundlig anledning finns möjligheter av kommersiellt syfte att använda egna slags lösningar på tekniska ting hur som helst.

Detta gör att det finns en mängd olika skruvhuvuden exempelvis. En del av ett slag där instrument för att göra egna åtdragningar är omöjliga då instrumentet inte finns att skaffa på marknaden.  Huvuden vilka kräver en speciell sorts skruvdragare för att kunna spännas etc.


Samma sak gäller över hela linjen. Olika standarder finns  filmvisning vilket får konsekvensen att standarden i Japan. USA och Europa är  olika och gör att standard för USA inte kan spelas i Europa.  Varför det blivit så är en gåta. Ingen inte ens tillverkare tjänar på detta. Redan när färgteven kom var standarden i USA o Europa olika. Brist på logik och dåraktiga beslut av stolthet anser jag var och är anledningen till dessa samarbetsovilliga tillverkare vilket enbart får konsekvensen att lönsamheten minskar och konsumenter drabbats av idiotin.



Idiotiskt så det föreslår. Den bästa lösningen borde vara standard överallt  inom allt där bästa lösningen accepteras oberoende av tillverkare och det utan undantag.

Nu har även problemet med olika standarder i rymden och satellitsystem mm uppmärksammats. För att kunna docka med en farkost bör inte olika standarder finnas. I en nödsituation kan då inte en farkost som kan rädda en besättning och finns däruppe rädda denna i en nödsituation om dockningssystemet inte passar till konkurrentens farkost.

Det är bara ett exempel på vad som kan ske.

Därför har frågan om gemensamma standarder i rymden börjat tas på allvar.


Läs mer om aktuella diskussioner på hur man kan arbeta fram gemensamma säkerhetslösningar i rymden. Självklarheter tycker man, men inget är självklart i människans värld där pengar är viktigast och stolthet och rädsla för medmänniskan är  sporren. Vinst viktigast oberoende av hur den sker år för år och den ska öka år från år.
Men hur länge detta kan fortgå är en gåta. Men en dag kraschar allt garanterat. Glöm inte att inga civilisationer i människans historia har existerat för alltid och ingen varken kan eller ska detta. Det är en omöjlighet då konkurrens och maktbegär alltid stoppar detta efter ett visst antal generationers glömska av det förflutna och tron på sig själva som en bättre o förändringsbenägen generation som inte kan acceptera det uppbyggda bestående. 
Men all förändring innebär risker och en gång sker risken till katastrof eller början av detta att få allt att krascha. Krig, miljökatastrofer eller religionsidéer är oftast det som kraschar en civilisation vilken stagnerat i bekvämlighet o tron på mänsklighetens likheter överallt. Men kulturer är olika och en dag kommer människor ur andra kulturer att omformera det samhälle vi tycker med vårt sätt att se är mänskligt och civiliserat till vad de anser är bättre. Så har skett många gånger i historien och kommer att ske igen.

onsdag 6 december 2017

Vad är universum? Ingen vet!


Tro inte att universums gåta eller vad universum är har lösts. Vi vet inte mycket om något. Vi anser att vi lyckats finna en hållbar teori på hur det uppkommit genom BigBang. Men denna teori vilken inte kan bevisas säger inget om varför BigBang uppkom eller vad universums alla partiklar är och hur de kom till och från vad.
Ingenting ska ha skapat BigBang vilket bara hände i ingenting ,ur ingenting  och vad är tid? Tid är en gåta, men viktig att använda för att vi ska kunna hålla kontroll på vad som händer, har hänt och ska hända.
Men vi måste förstå att det är människan som uppfunnit denna matematiska mätmöjlighet, i universum finns inte tid. Om rum finns är diskutabelt då expansionen av universum inte bara fortsätter utan även accelererar in i eller ut i ingenting men likväl likt BigBang skapar detta något samtidigt som allt fortsätter.

Varför finns allt? Finns universum i oräkneliga former och inom oräkneliga tidsavsnitt som vi kan tänka oss fastän vi är låsta att enbart finnas och uppleva ett enda?
Är verkligheten närmare strängteorin än atomteorin? Varför finns antimateria, mörk energi och mörk materia? Finns oräkneliga dimensioner av tid o rum,  alla olika eller många nästan lika vårt universum? Finns vi alla i massupplagor men med olika livsmönster i skilda tidsavsnitt av universum just nu- då eller framtidsmässigt men likväl allt i ett nu vi inte kan förstå? Men måste utgå från i vårt universums mänskliga tänkande.

Finns vi överhuvudtaget eller lever vi i  någots dröm.

Finns en Gud som skapat allt? Är vi ensamma eller finns fler planeter därute med liv?

Det finns hur många frågor som helst men inga svar. Filosofer och tänkare, astronomer och fysiker har i alla tider försökt lösa verklighetens gåta som vi upplever den. Liksom naturligtvis matematiker gjort. Alla har sina ibland tvärsäkra svar.  Svar de måste tro på och många med oss för att vi inte ska bi tokiga i vårt sökande av livets mening. Men ingen kan visa att de har rätt. Nya svar ger nya frågor.

Lite mer inom områdets tankar kan man läsa om här nu när ni läst lite om mina egna privata tankar

tisdag 5 december 2017

Fallskärm för stopp av farkoster kan användas även i rymden men då med annorlunda material i skärmen än på Jorden.


Bilar som deltager i dragracing men även vissa stridsflygplan måste använda fallskärmar för att inte deras stoppsträcka ska bli för lång.

Se bild ovan på hur det kan se ut när det används av stridsplan.

Men även interstellära rymdfarkoster kan i framtiden behöva använda skärmar för att bromsa in när de närmar sig sitt mål. Hastigheterna vid färd måste vara mycket stora för att de inte ska vara på väg i hur många sekel som helst beroende på mål.

Vid de stora hastigheter de kommer att använda behövs en otroligt lång bromssträcka. Därför behövs dämpande skärmar som hjälper till med att minska inbromsningen när målet närmar sig.

Bromsning med hjälp av magnetiska segel kan vara lösningen  för dessa farkoster vilka ännu bara finns på idéstadiet.

En mycket noggrann beskrivning på hur dessa kan fungera finns för den specialintresserade, fysiskt mycket kunnige och formel-vane  denna länk.

Vi andra kan lite enklare försöka förstå hur det kan fungera på denna något mer populärvetenskapliga beskrivna artikeln här.

måndag 4 december 2017

Titan månen med en mystiskt unik atmosfär.


Saturnus måne Titan är större än solsystemets minsta planet och solens närmsta granne Merkurius. Titan är vårt solsystems största måne och den enda med en atmosfär av betydande tjocklek.

En ovanlig sammansättning av denna får förvånande effekter i densamma. Snabbt sjunkande temperatur ner till -153C vid polerna i atmosfären har upptäckts.

Det kan vara moln av vätecyanid  som är anledning till denna snabbkylning vid vissa förhållanden. Ingen vet, men dessa är huvudmisstänkta till fenomenet.

Atmosfären på Titan består till 98,4% av kväve till skillnad mot Jordens 78% kväve. I övrigt består Titans atmosfär till 1,6 % av metan med spår av andra gaser som kolväten, argon, koldioxid, kolmonoxid, vätecyanid och helium.

Här finns sjöar bestående av etan och metan, med djup på ner till  200 meter.

Titan är en spännande men knappast människovänlig plats att vistas på. Om det kan finnas liv här av något slag i djupen av sjöarna får framtiden visa.

Just nu diskuteras på universitetet i Bristol de svårförklarade temperaturfallen vid polerna vilket är en ytterligare pusselbit  att lösa för att förstå Titan och förhållandena där.

Bilden är på Titan.

söndag 3 december 2017

Damm kan vara förklaringen på livet här på Jorden


Ännu är ingen helt säker på hur livet kom hit till Jorden. Spekulationer om att kometer och asteroider kan ha kraschat på Jorden och haft frön av liv med sig i form av  molekyler etc har florerat och gör så än.

Skapelseberättelsen i bibeln är en annan. En Gud som skapar.

Nu har det börjat diskuteras om inte istället damm är förklaringen. 

Dammoln vilka far genom rymden  med ett skiftande innehåll av  molekyler vet vi existerar. Molekylmoln kan därför vara det som en gång från andra platser i universum och släppte av organiskt material när det svepte förbi i vårt solsystem och var ursprunget till livets att början på Jorden.

Dammoln vilka gått samman med moln i Jordens övre skikt och sedan blivit en utgångspunkt till livets början
Av damm är du kommen och damm ska du åter bli. Stoff är samma sak. 
Bilden är på Hästhuvudnebulosan belägen vid stjärnan Alnitak i Orions stjärnbild. Det röda är vätgas det mörka stoff eller dammoln.

lördag 2 december 2017

Överskott av positroner rammar Jorden vilket är elektronens antipol eller antimateria. Var kommer de ifrån?


Antimateria i form av partiklar av atomer eller materia är livsfarliga för jordens materia. Vid krock försvinner båda i en explosion.

I detta fall är positronen en positivt laddad elektron. Elektronen har ju negativ laddning och ingår i all materia eller alla atomer som bildat vår materia inklusive oss.

När då en positron krockar med en elektron blir det för oss en osynlig puff inget allvarligt som påverkar vår materia då det enbart är en liten partikel vilken krockar md sin lilla motpol och inte en hel atom eller materiaklump som krockar med sin motpol.

Men dessa positroner som kommer mot oss är en gåta. Var kommer de ifrån? Var finns dess källa?

Sedan ett bra tag anser man att deras ursprung bör finns inom pulsarernas händelsefront.

 Dessa neutronstjärnors roterande vilket skapar all form av strålning vilken med jämna intervall slungas ut i alla riktningar. En neutronstjärna  är som vi vet slutfasen i en stjärnas liv och en vit dvärg blir slutet på en stjärnas liv och kan ta olika former. En stor stjärnas liv avslutas som en supernova för att ta ett exempel. En liten blir en nova.

Mysteriet med positronens ursprung är däremot inte löst. Inget är helt bevisat att den kommer från dessa pulsarer. En del anser istället att dess ursprung har med den mörka materian att göra.

Men ännu är den första uppfattningen efter det att överskottet på positroner upptäcktes för några år sedan att det är från pulsarerna de kommer och bildas den vanligaste uppfattningen.

Mycket händer däruppe i universum och vi kommer säkert aldrig att förstå allt. Nya rön ger hela tiden nya frågor och dessa frågor och upptäckter är troligast utan gräns.
Bilden föreställer en positrons jakt efter en elektron eller tvärtom vilket kommer att avslutas med en puff och total förintelse där inget finns kvar. 

fredag 1 december 2017

Du kan hjälpa en astrobiolog att finna det unika därute i vår värld


Jocelyne DiRuggerio är en astrobiolog vilken söker liv på platser där liv inte borde kunna existera. På platser i vår värld där det är nästintill omöjligt att få en möjlighet att undersöka detta. Ovanliga material på platser som är svåra att nå med mera.

Kan liv existera där är det inte omöjligt att ogästvänliga platser på månar och planeter  därute kan ha eller ha haft liv.

För att öka möjligheten att finna liv här på Jorden på ovanliga eller till synes omöjliga miljöer efterlyser nu denna forskare på John Hopkins university allmänhetens hjälp att finna materia för att undersöka vilken hittats eller tagits från unika platser.

Först foton på platsen sedan kanske inskickande av intressant material.

Läs mer här om projektet.
Bilden visar endast en intressant struktur på en sten vilken inte har sammanhang med ovan artikel.

torsdag 30 november 2017

2004 troddes det ha hittats en planet i jätteformat bestående av diamant rakt igenom.


En exoplanet upptäcktes 2004 och fick namnet  Cancri 55c. Den finns 40 ljusår från Jorden i Kräftans stjärnbild där den har sin bana runt sin sol 55Cancri. Planeten överraskade vetenskapen med att enligt mätningar härifrån ge sken av att vara en enda stor diamant rakt igenom.

Men idag, med bättre mätresultat vet vi att det inte var en jättediamants sken vi såg utan skenet av en atmosfär med en sammansättning lik Jordens. Syre finns i denna liksom kväve och väte.

På planeten finns även enligt nya rön flytande lavasjöar. Temperaturen på planetens yta är dock inte något för levande organismer då den ligger på 1300-1440C och det på dess nattsida. Samma sida vänds alltid mot solen och tvärtom likt vår månes gör vilken även den alltid vänder samma sida mot oss. Detta får dagsidan på Cancri55c att ha en temperatur på över 4000C. Mätresultat visar även att temperaturen inte är konstant vilket ger en förmodan om periodiska lavaströmmar.

En sak det undras över är varför planeten med denna extrema temperatur inte har förlorat sin atmosfär. Kanske något jag inte tycker är så förundrande då Venus även har en hög temperatur och likväl en atmosfär. Dock inte lika hög som på Cancri 55c. Venus yttemperatur är 400-500C.

Kanske min förvåning ändå borde existera det är ju avsevärd temperaturskillnad mellan Cancri55c och Venus yttemperatur.

Cancri 55c ligger närma sin sol och rundar densamma på under ett dygn ca 17 jordiska timmar. Detta förklarar dess höga värme.

Men glöm i alla fall det som en gång för inte så länge sedan upptog världspressen att en diamantplanet upptäckts. Ännu är ej detta gjort och kommer knappast aldrig att göras.

Bilden föreställer en riktig diamant och har inget med ovanstående planets utseende.

onsdag 29 november 2017

Plutos överraskande iskalla atmosfär har förundrat forskarvärlden.


Pluto borde ha en temperatur i dess atmosfär beroende på dess sammansättning och avstånd från solen på -180C. Detta hade astronomer, fysiker och matematiker räknat ut.

Men så var fallet inte när väl mätningar av Plutos atmosfärs temperatur  kunde göras på närmre håll när New Horizon kretsade över Pluto 2015 och kunde göra mätningar.

Temperaturen var istället -210C

En förundrad vetenskapsvärld förstod inte varför då allt pekade på att denna 30C skillnad inte borde finnas om det inte var något man missat eller inte förstått om Plutos atmosfär.  Inte förrän nu 2017när det med ytterligare resultatgenomgångar av mätningarna och teorier utefter dessa skapats har en förklaring kommit.

Förklaringen är dis. Dis från atmosfärens kolväten som metan. Detta dis har spätt på kylan med en effekt av -30C.

Nya kunskaper om vårt solsystem kommer ofta numera och detta var ytterligare en pusselbit att lägga på minnet då effekter av kylande av detta slag kan ske där vi minst anar det. Samtidigt visar det att vi har mycket kvar att förstå av vår verklighet och effekterna i denna. Fullärda blir vi aldrig.
Bilden är på Pluto med sitt karaktäristiska Hjärtformade fält på ytan.

tisdag 28 november 2017

Varför förlorade (ar) vissa planeter sin atmosfär? Ex Mars.


Frågan har funnits länge och ett närliggande exempel är Mars vilken en gång hade en betydligt tätare atmosfär än idag enligt den kunskap vi har.

Flera av vårt solsystems månar antas även ha haft en tätare atmosfär än de har idag. Men sedan har vi Venus vilken knappast kan ha haft en tätare atmosfär än den har i vår tid.

Jordens har varit relativt skonsam från att förlora sin atmosfär också.

NASA ska nu bedriva ett forskningsprojekt med syftet att förstå hur atmosfär kan försvinna från planeter.

Jag anser även att i detta bör finnas frågan varför den inte försvinner från alla planeter. Jag tänker på Jorden och Venus. Två likvärdiga planeter i storlek och grannar med varandra. Kan avstånd till solen och storlek på en planet ha betydelse när det gäller om en planet eller måne förlorat sin atmosfär?

En annan fråga är varför får, och hur får, planeter och månar först en atmosfär? Är det universellt vid skapandet av desamma? Den frågan är betydligt intressantare än ovanstående vilken jag anser bör kunna förstås genom gravitation, rörelse och tyngdlag.

Jag frågar mig även om de överhuvudtaget förlorat atmosfär. Kan det inte vara så att ex Mars aldrig haft en tätare atmosfär än den har idag?

Bilden visar Venus naturliga färg från ovan.

måndag 27 november 2017

11 ljusår från oss finns den hittills intressantaste planeten för utomjordiskt liv.


Ross 128 är en sol 11 ljusår från oss i Jungfruns stjärnbild,  en röd dvärgstjärna lugn och fin inga otrevliga solutbrott kommer därifrån. Här finns en planet på ett avstånd från denna sol med ett klimat där liv kan ha uppstått och finnas idag.

Planetens namn är Ross128b. Här finns nästan säkert även vatten på dess yta. Självfallet även en atmosfär.

Planeten är högintressant då det gäller letandet efter liv därute. Den klassa som nummer ett av högintressanta exoplaneter. Den idag intressantaste exoplaneten därute.
Bilden är en  illustration av Ross128b med dess sol Ross 128 i bakgrunden. 


söndag 26 november 2017

Dream Chaser är namnet på nästa rymdfärjeprojekt


Testflygning har gjorts av första farkosten för nästa rymdfärjearmada. Hur många de ska bli vet jag inte.

Namnet på dessa om de blir fler än en av dessa är Dream Chaser (och troligen nummer efter varje farkost) och testflygning på första farkosten är gjord.
Det dröjer några år ännu innan den och de troliga efterföljarna börjar sina uppdrag.
Farkosterna ska vara mer ekonomisk än sina föregångare vilka användes mellan 1981-2011.

En förteckning på dessa kan ses här 

Testflygning av den nya färjan kan ses här.

Bilden är från 1981 och den första rymdfärjan Columbia

lördag 25 november 2017

En stjärna med spiralformation lik Vintergatan omkring sig där skuggor spöklikt rör sig.


Astronomer i Holland har med hjälp av SPHERE,  det nyaste instrumentet på ESO, (Europeiska sydobservatoriet   i Chile) upptäckt att stjärnan HD 135344B  en ung stjärna 450 ljusår från oss i Vintergatan har en egen spiralarm (likt Vintergatan har)  där skuggor rör sig.

I den rapport som färdigställts om upptäckten diskuteras det om spiralarmen är materia till bildande av stora gasplaneter och skuggorna är tätare materia för kärnor i denna planetbildning.

Ingen förstår helt detta fenomen. Vi kan bara förmoda att det med den kunskap eller förförståelse vi har om universum är just ovanstående vi ser. Men inget säger att det inte istället är något vi inte förstår med vår nuvarande kunskap.

Det är fritt fram att filosofera om vad det är vi ser. Det  finns inget  facit.

Nya rön och tankar kommer ofta, numera, då instrumenten förfinas i sökandet för förståelse av universum och vad det är, hur det uppkommit och utvecklats, varför det finns och i slutändan den eviga frågan, vad är en människa?

fredag 24 november 2017

Drönarfaran kräver bättre skjutvapen


Militära styrkor behöver skyddas bättre mot de allt mindre drönarfarkosterna. Att skjuta ner dem är bästa botemedlet. Men  att upptäcka dessa små farkoster är besvärligt. Några missiler är inte rätt väg att träffa dem på när de väl upptäcks.

Det saknas idag effektiva och träffsäkra vapen för detta arbete och amerikanska försvaret likt säkert merparten av andra länders försvar och uppfinnare försöker lösa problemet.


Drönarproblemet kommer säkert att öka för både militärer och allmänhet mycket beroende på att de blir mindre och mindre i storlek och tystare och därmed än svårare att upptäcka och oskadliggöra.. Terrorattacker med desamma som spridning av bakteriestammar etc är ett slag av fara idag om dårar får möjlighet till detta.


I rymden och på planeter och månar kan de dock vara ett mycket bra hjälpmedel för forskningsändamål där människor inte kommer åt  och även på Jorden där människan personligen skulle störa i naturens naturliga djurmiljö.
Skillnaden är att de även användas för onda syften. Så länge människan är egoistisk och har en ondska inom sig kommer det att vara problem med all form av kommunikation och teknik.

torsdag 23 november 2017

Olika slag av molekylmoln finns därute i universum.


NGC253är en spiralgalax vilken finns på ett avstånd från oss av 11 miljoner ljusår. I centrala delarna av denna galax finns unga stjärnor inom ett område av 30 ljusår.

Här har för första gången utanför Vintergatan hittats molekylmoln i närområden av dessa unga stjärnor. Åtta sådana moln har hittats och undersökts spektralmässigt. Resultaten av dessa undersökningar förvånar.

Det är olika innehåll i molnen en del är mindre täta än andra och består av mindre andel av komplexa kemiska sammansättningar av molekyler. Medan andra har en stor mängd av detta.

I ett av molnen har upptäckts 19  föreningar. Det är just detta att skilda moln har olika sammansättningar och rikedom av kemiska molekyler som är det intressanta.

Hur har detta bildats och varför denna skillnad? En fråga vi ännu inte har svar på.

Kan hända att det är så att moln av detta slag bildas på skilda vis och får olikartad sammansättning på grund av tid strålning och plats i en galax. Säkert har det även betydelse för vad som sedan sker på de nya solars planeter som bildas i området och vilket moln som ligger i närområdet av ett solsystem där.

Hur såg det mest näraliggande moln ut kemiskt som låg närmast Jorden och vårt solsystem när det bildades? Kunde vi svaret på det skulle vi troligen förstå mer om varför vi är här och Jorden ser ut som den gör. Men det är spekulationer.

Bilden är på ett molekylärt moln i närheten av Bernhards stjärna i stjärnbilden Ormbäraren  i Vintergatan

onsdag 22 november 2017

Ekon av ljus kommer från galaxen M82


Eko upplever vi ex här på Jorden när vi ropar bland berg och dalar och ekot av våra röster studsar tillbaks mot bergssidorna.

Men här handlar det om eko av ljus. Observera att det är inte samma sak som reflexer av ljus eller för den delen pulsarer.

Det är Hubbleteleskopet som fångat dessa ekon kallade ljusekon (Light echo). De kommer 11,7 miljoner ljusår från oss från galaxen M82  därifrån från supernovan SN2014J.

Hubbleteleskopet har under två år studerat detta fenomen och en film har skapats vilken visar ljusekot. Se här.

Skenet ses som en krusande yta av ljus. En exploderande stjärna vilket gett upphov till denna supernova vars sken studsar mot ett omgivande dammoln ger denna effekt  vi ser då vi härifrån ligger i rätt riktning för att uppleva det fullt ut.

Hittills ska ett femtontal liknande ljuseffekter  eller ljusekon ha upptäckts utanför vår Vintergata, uppkomna ur supernovor. Det behövs supernovors skarpa ljussken för att dessa ljusekon ska upptäckas. Säkert finns otaliga svaga ljusekon från stjärnor överallt, men för svaga för att vi ska upptäcka dem med dagens teleskop.

Bilden är på det berömda Hubbleteleskopet vilket gett oss mycket ny  kunskap om universum genom åren.

tisdag 21 november 2017

Vit dvärg äts upp av brun dvärg blir den ändå en svart dvärg en gång? Ingen kan svara på det.


En vit dvärg är en kollapsad stjärna av exempelvis solens storlek vilken kollapsat till en storlek av 1% av sin ursprungliga storlek men med samma tyngd som när den var 99% större och en sol. Detta kommer en gång att ske även med vår sol för att därefter bli en svart sådan när ljuset slocknat helt.

En brun dvärg är en misslyckad stjärnbildning. Den har låg densitet och är mindre än de minsta stjärnorna men större än gasjättar som Jupiter.

 I vår Vintergata har upptäckts ett dubbelstjärnsystem bestående av en vit och en brun dvärg. Det unika här är att materia från den vita dvärgen töms efterhand in i den bruna dvärgen. Något som aldrig tidigare setts i Vintergatan.

 Mycket ovanligt är att i ett dubbelsystem finna en brun dvärg tillsammans med en vit dvärg. Dubbelsystem av stjärnor är annars vanligt.

Händelsen ovan är unik. Resulterande i att den kollapsande stjärnans livscykel inte blev vad den annars skulle blivit. Utöver det att den bruna dvärgen dragit till sig stora mängder helium från den vita närmar den sig denna och kretsar nu med en omloppstid av endast 3 timmar runt den vita dvärgstjärnan.  Så det är en spännande, unik och en lärorik händelse vi ser.



Själv funderar jag på det normala slutstadiet av en stjärnas livscykel. Stadiet då den blivit svart. Kan svarta dvärgar finnas på platser därute på platser vi inte kan upptäcka? Kanske närmre än vi tror.

Kan planet 9 den gäckande planeten därute vara en svart dvärg?

Bilden är från NASA på hur en svart dvärg ser ut.

måndag 20 november 2017

Extra om den interstellära asteroid som besökt vårt solsystem.


Den 8 nov skrev jag om asteroiden Oumuamua. En asteroid vilken i miljoner år varit på väg från yttre rymden in i vårt solsystem och vilken nu är på väg ut och vidare bort från oss.  Säkert ser vi aldrig den igen.

En mycket unik händelse som ingen nu levande eller sett tidigare och inga astronomer tidigare observerat vad vi vet.

De kometer och asteroider vi ser här kommer i regelbundna banor från asteroidbältet utanför Pluto.

Men denna kom utifrån och överraskande.

Vad som även är unikt med denna 400 meter långa asteroid är även dess form. Se bild. Fantasieggande så det förslår. Ingen liknande asteroid har tidigare setts.
Bilden är från artikeln från eso.org (europeiska sydobservatoriet i Chile) som medföljer i länken ovan.

FN:s rymdavtal ska uppdateras till vår tids nya problematiks faror



Vi har inte problem av slaget att någon stormakt anser sig äga månen eller andra platser därute vilket rymdavtalet ska förhindra och hittills även gjort, med ömsesidig respekt av staterna på vår planet.

Kanske beroende på att det ännu inte är möjligt med gruvbrytning eller kolonisering därute.

Det gamla avtalet fungerar men sedan det senast undertecknades har nya problem som behöver avtalas om skett.

Digitaliseringen av vår värld är ett. Allt mer sker med digitala system ex med smartphones och datatrafik.

Känsliga system som om de slås ut påverkar allt i samhället och ondskan i form av hackers av skilda slag ibland från onda staters regimers underrättelsetjänster kan  skapa kaos både här och bland sateliterna. 

Utanför vår kontroll kan solstormar vilkas kraftiga effekter ibland med kraft slå ut allt digitalt. Solutbrott av stora karaktärer. Senast ett jätteutbrott skedde var 1859 men det passerade utan större problem på den värld Jorden då var utan all form av digitala system. Dock slogs telegrafen ut under en tid.

Mindre utbrott förekommer dock, ett i Sverige var då Malmö stads elförsörjning slogs ut 2003. Vi bör därför stänga ner känsliga system när ett utbrott skett och är på väg med sina effekter av elektromagnetism hit för mindre skadeeffekter och att reservsystem och planering ska kunna sättas in snabbt på ex sjukhus. Varning till allmänheten bör även gå ut där effekterna antas komma.

Men då får inga överraskande händelser komma från solen. 

Vad som måste planeras nu är säkra väderleksrapporter om rymdvädret. Satelliter ska sändas upp i det antal som behövs för övervakning av solen dygnet runt för att hela tiden aktuella rymdväderrapporter likt vårt jordiska väders rapporter ska ske dygnet runt på säkert sätt-

Rymdväderrapporter är idag lika viktiga som Jordväderrapporter just genom att vi digitaliserat vår verklighet i det jag skulle vilja kalla in absurdum och gjort allt superkänsligt om något fallerar.