Blå kristaller funna från solens första svåra tid innan sin tillblivelse och Jordens 50 miljoner år senare.

Solen skapades för  4,6 miljarder från en nebulosas  gas. Därefter tog det ungefär 50 miljoner år innan också  jorden bildades. Då solen är äldre än jorden är det svårt att hitta fysiska objekt som fanns runt solen dess första miljoner år av sin existens. Det är svårt att skilja  material tidsmässigt från det som bildades då Jorden o planeterna  kom till.

 Men i en ny studie publicerat i Nature astronomi har mycket små blå kristaller instängd i meteoriter avslöjat den tidens hemligheter (solens första existenstid). En turbulens tid.

Solen var mycket aktiv i sitt tidiga liv — den hade fler utbrott och gav ut en mer intensiv ström av laddade partiklar än idag.

De blå kristallerna är förmodligen de första mineraler som bildades i solsystemet.

Mikroskopiska isblå kristaller kallade hibonite 

 sammansättningen av dessa visar kemiska reaktioner som enbart kan ha uppstått i den tidiga solens energirika partiklar

Tiden då solen hade en massiv spiralformad skiva av gas omkring sig och var mer än 1500C het.

De större mineralrika blå korn funna i mycket gamla  meteoriter är endast ett par gånger diametern av ett hårstrå. När forskare tittar på en hög med dessa korn kallade habonitekorn under ett mikroskop framstår de som vackra ljusblå kristaller.  

Vid undersökning av kristallerna fanns där instängt helium och neon.

Detta kan inte förklaras än genom att de uppstod i den tidiga solens historia enligt gängse kunskaper idag enligt de forskare som tittat på fenomenet. Det är den enklaste förklaringen och därför den troligaste.

– Vad jag tycker är spännande är att detta berättar om villkoren i det tidigaste stadiet av solsystemet, och slutligen bekräftar en långvariga misstanke om hur det var då, säger Heck en av de forskare som varit involverad i projektet och tillägger . ”Om vi förstår det som skedde då bättre kommer vi att få en bättre förståelse av fysik och kemi av vår  värld av i dag”.

Ytterligare en upptäckt om verkligheten som man tror den utvecklats har troligen med detta bekräftats son riktig (min anm)

Universum borde inte kunnat existera efter Big Bang utan borde utplånats lika snabbt som det bildats.

Det förekommer diskussioner av slaget att universum skulle utplånat sig själv direkt efter Big Bang.

Ser man det nyktert kan man förstå varför. Vid Big Bang skapades inte bara den materia vi är uppbyggda av utan även antimateria. Skillnaden i hållfasthet av dessa olika slag är ingen. De skiljer sig åt enbart genom att ha olika elektrisk laddning.

Vår materias elektron med negativ laddning är en positron med positiv laddning i antimateria. Likaså är vår materias proton positivt laddad medan antimaterians är negativt laddad.

Vid mötet mellan dessa olika slag av uppbyggda atomer förintas båda.

Det anses att Big Bang skapade lika mycket av båda slagen ibland talas det om att vissa galaxer kan vara antimateriauppbyggda. Inget motsäger det. Men viss forskning visar att det inte uppstod lika mycket antimateria som materia.

Varför krockar och utplånas då inte atomer hela tiden om det finns antimateria här och där runt oss? Mitt svar är att det inte gör det. Jag anser att något gjorde att dessa skilda slag av atomer eller byggnadsmaterial till atomer redan vid Big Bang skildes åt så att de kunde inte träffa varandra likaväl som magneter stöter  bort sig från varandra.

Därför utplånades enligt mig inte universum vid Big Bang och därför anser jag att vi omöjligt kan besöka en galax eller planet uppbyggd av antimateria. Vi skulle stöts från (likt magneter stöter bort varandra om de inte passar ihop) den innan vi kom nära då vi och våra farkoster är uppbyggda av materia.

Om bortstötning är svaret kan det långt därute finnas galaxhopar uppbyggda av antimateria. En annan tanke är att denna antimateria försvann in i en annan dimension till nästan 100% och där byggde upp ett eget universum.

En annan teori är det skett otaliga Big Bang där just materiaskapelsen och antimateriaskapelsen som en misslyckad tändning från en cigarettändare enbart blixtrat till och allt utplånades omedelbart. Men Big Bang likt livet självt kämpade vidare och tände upp på nytt tills plötsligt ett Big Bang skedde där materia och antimateria separerades omedelbart och universum uppkom.

Magnetosfären håller oss vid liv på Jorden. Nu har ett tredje tillfälligt skikt upptäckts. Det verkar skapas vid behov för oss.

Magnetosfären innehåller bland annat det mest kända Van Allenbältena ett av magnetfälten vilka släpper igenom solens värme men stoppar den livsfientliga strålning från solen vi inte kan leva under. Van Allenbältena är den sista skyddsbarriären för oss och livet på Jorden.

Men ibland får solen utbrott med livsfarlig strålning vilken inte likväl den sista utposten Van Allenbältena helt klarar av.

Nu har upptäckten gjorts att det då uppstår ett rymdens tsunami och effekten av denna får ytterligare ett skyddsfält att tillfälligt bildas.

Så nog är allt välplanerat. Mer än vi kanske förstår. Slumpen kan knappast ha konstruerat all slump för liv och skydd här. Idag anser mycket få forskare av fysik detta slumpmässiga vilket var ett mycket vanligt tänkande för bara några årtionden sedan.

Men det innebär inte heller att de kan eller önskar acceptera en skapare.

Istället är teorierna ofantligt fantasirika av skilda slag idag av multiuniversum, gränslösa universum, allt som kan hända händer, kopior av Jorden i ofantliga mängder mm mm.

100 miljoner år tog det från den första procenten syre till syrehalt vilket möjliggjorde en explosion av liv på Jorden.

100 miljoner år från en mycket låg syrenivå i vår atmosfär tills den nådde en nivå där livet genom en explosion av möjligheter tog fart. En explosion vilken inte kunde stoppas när den väl börjat. Liv överallt i allt fler former av växter och djur.

En skapelse av evolution och i denna skapelse en evolution och förnyelse och experimentlusta vi ännu inte kan se slutet av.

Det var cirka 600 miljoner år sedan denna explosion av liv uppstod. Innan dess fanns enbart bakterier av enklare slag.  De dog ut när  syrets fick större koncentration i atmosfären . Det var ett gift för dem.

För en spännande och kort beskrivning av vad som skedde kan följande vara intressant att läsa.

För 540 miljoner år sedan skapade evolutionen en massdöd. Nu skapas en ny.

I 3 miljarder år var encelliga organismer de enda levande varelserna på Jorden. När en del av dessa utvecklades till att använda solljuset som energikälla och det då skapades syre som giftkälla i atmosfären slutade allt med en massdöd av många organismer för 540 miljoner år sedan.

Syre var et gift för den tidens organismer skapat genom att evolutionen skapat organismer vilka använde syre för att leva. Dessa organismer blev fler samtidigt som tidigare organismer dog ut därför att syre i atmosfären var ett gift för dem.

Det första massutdöendet var ett faktum. Fler följde. Men syre blev källan till ett helt nytt ekosystem av varelser som behövde detta för att leva och växter vilka producerade syre. Vår tids livsmiljö kom till.

Idag är vi inne i en ny tid av massdöd av arter och vad som startat detta är vi. Människans påverkan på atmosfär och livsmiljö genom sin utveckling av produktion av alla slag och föroreningar i luft, vatten och mark.

Vi skapar därför det mest kraftfulla nya ekosystem någonsin vilket vi inte vet hur det kommer att gestalta sig i framtiden.

Evolutionen skapade oss människor troligen om vi ser det krasst för att accelerera evolutionen mot nya skapelser och förändringar likt tidigare genom föregående massutdöd. Historien återupprepas och kommer så att göra så länge Jorden finns.

Vi är ingen slump. Vi behövs i massutdödandets tjänst för att nya former av liv ska uppstå och nya ekosystem. Detta vilket skapades som evolution har inget slut förrän allt går under. Det är ingen slump att vi människor använder naturtillgångar som vi gör vi är skapade att göra detta i evolutionens tjänst.

Skapade att förändra men även skydda vilket inte är motsatser i massutdödande och nya ekosystem vilka vi inte kan eller ska få kontroll över. I livets byggstenar finns förändringsviljan inbyggd.

Bilden ovan föreställer bakterier som inte tål syre levande på stort havsdjup.