Google

Translate blog

lördag 8 oktober 2016

Rymdteleskopet Hubble löste gåtan med OGLE-2007-BLG-349.

8000 ljusår i riktning mot centrum av vår Vintergata upptäcktes 2007 ett solsystem vilket vi inte riktig förstod.

Idéerna florerade om vad ljusstyrkan betydde. Det var inte en sol med en planet det var mer, något mer.

Det antogs att det kunde vara en planet vilken kretsade runt en sol och en gasplanet. Det antogs annars att det var en stenplanet och en gasplanet som hade sin bana runt sin sol.

Men säker blev man inte först när Hubbleteleskopet fick tid till att undersöka området för några veckor sedan kom svaret.

Det är en planet vilken har sin bana runt två röda dvärgstjärnor. Dubbelstjärnsystem har upptäckt tidigare. Men här var det svagt lysande stjärnor och stort avstånd mellan planeten och betydligt längre avstånd mellan planet och stjärnor än tidigare upptäckta dubbelstjärnssystems planeter. Det var detta som var nytt och gav den effekt man ser.

Hubble löser många frågor med sin skärpa därute.

fredag 7 oktober 2016

Var finns dvärggalaxerna vilka ska finnas i vårt närområde enligt astronomers beräkningar

Det ska finnas betydligt fler dvärggalaxer i vårt närområde än vad som kan ses idag.
Sökningen efter dessa pågår för fullt. Beräkningar av materia och sammanhållande mörk materia visar att de måste finnas men att det är få som hittats hittills.

Säkert kan de döljas till viss del i stora täta gas och dammoln. Men jag undrar ändå om inte mysteriet finns i samband med den mörka materia.

Det var inte länge sedan det hittades en galax med alldeles för få stjärnor för att hållas ihop i den spriralgalaxform den har. Teorin är att denna galax har stora mängder mörk materia vilket håller ihop.

Min teori är att det finns stjärnor och objekt där uppbyggda av enbart mörk materia vilket gör dessa osynliga för oss och även möjliga att passera genom utan att vi materiavarelser skulle märka det.


Därför kan jag se de saknade dvärggalaxerna ovan som galaxer uppbyggda av enbart mörk materia och att detta är anledningen till att vi inte kan upptäcka dem. 

torsdag 6 oktober 2016

Hav på Titan visste vi fanns men inte moln. Men nu vet vi bättre.

Titan en av Saturnus månar är den himlakropp i vårt solsystem vilken mest liknar Jorden. Här finns flytande vätska hav och sjöar floder av etan och metan. Is och underjordiska hav.


Men nu har något nytt upptäckts också. Moln på Titan. Det är kol- och kvävebaserade som är det troligaste vad dessa moln består av.



Men förundran över att de finns är något som i dagarna diskuterats.

onsdag 5 oktober 2016

Svarta hål är som jättelika dammsugare. Men finns det svarta hål av mörk materia vilka arbetar på samma vis?

I mitten av kanske alla galaxer finns minst ett svart hål. Varför det finns just här vet vi inte och mig veterligen har inget förklarats om detta. Min idé är att detta bildades i samband med att galaxen kom till. Inget säger att det är slumpen som bildat detta i centrum av galaxer.

Nåväl dessa hål fungerar som dammsugare i galaxers mitt eller var de i annat fall finns. En kollapsad stjärna blir ju även i många fall ett svart hål på andra platser i galaxer och nya rön säger att det även finns eller kan finnas svarta hål ute i de stora mellanrum som finns mellan galaxerna.

Men i vilket fall som dammsuger de svarta hål som finns i galaxers centrum (troligen likt andra svarta hål på andra platser här och där) närområdet och drar ut materian och in i sig från närliggande stjärnor eller objekt. De slukar materia.


En fråga man kan ställa sig är om de även slukar mörk materia? Tanken svindlar men kan det finnas mörka svarta hål vilka sväljer enbart mörk materia? Svart hål av mörk materia vilka vi inte kan se och inte heller uppleva även om vi finns mitt i ett sådant? Är rymden mellan de synliga galaxerna fulla av osynliga galaxer av mörk materia? Vi vet att det finns galaxer där både synlig och mörk materia finns  som galaxkonstruktion. Men finns galaxer av enbart mörk materia?

tisdag 4 oktober 2016

Kometen 332P finns snart inte mer. Hubble såg senaste nedbrytningen.

Kometen 332P tar en tur runt vår sol vart 6:e år men varje gång bryts den ner och beräkningar ger att om 150 år finns inte denna komet.

Dess nedbrytning där bitar slängs ut från den täcker ett närområde runt den av samma storlek som USA.

Hubbleteleskopet såg hur nedbrytning och utkastning av material från kometen skedde i januari i år 2016 när den rundade vår sol.

Kometen har funnits i 4,5 miljarder år men den var betydligt tryggare då den ingick i Kuiperbälet vid Pluto. Men Neptunus störde densamma och den kastades ur sitt trygga område och började sina omloppstider runt vårt solsystem och vår sol. Detta gör att den snart är upplöst i grus och småsten.


Utkastning av kometer eller småobjekt från bältet sker av något objekt vart 40-100 år enligt beräkningar. Det är bara att hoppas att inte något av dessa objekt en dag är ett större objekt med rak kurs mot Jorden.

måndag 3 oktober 2016

Metan avdunstar från Pluto men en del hamnar på oväntad plats och ses där.

Hela tiden försvinner en liten del av Plutos metan och kvävgas ut i rymden. Detta fortgår hela tiden.


Ca 2,5% av denna metangas hamnar på månen Charons ytan där den sakta flyter fram. Detta gör att det över tid gett Charon dess rödaktiga yta. Först nu har man kommit fram till detta, vad som gett eller ger Charon dess rödaktiga yta  och bildat denna färg. 

Eventuellt har en liten mängd vatten även med detta att göra för att så ska kunna ske. 

söndag 2 oktober 2016

Att Pluto sänder ut röntgenstrålning överraskar.

Källan till röntgenstrålning från Kuiperbältet verkar vara Pluto.

Chandra teleskopet har visat detta för förvånade astronomer. Samspelet mellan solvinden och gaser i Plutos atmosfär tror de ger denna strålning ut.


Upptäckten togs först inte på allvar då Pluto som stenplanet och utan magnetfält inte borde alstra röntgenstrålning. Men nu har det accepterats att så sker ändå. 

Nästa steg är att fundera ut hur integrationen funkar mellan gaserna i atmosfären och solvinden för att fenomenet ska uppstå vilket det bevisligen gör.