Google

Translate blog

torsdag 30 mars 2017

Saturnus måne Enceladus har blivit intressant.

Enceladus en av Saturnus månar. Med 500 km diameter (ca 6 gånger mindre än vår måne) och isbelagd yta är en intressant måne.

Kan det finnas liv under isen? Frågan har blivit än mer aktuell i dagarna då det upptäckts aktivitet under dess is vid sydpolen.

Mätningar har visat att enbart några meter under isytan är temperaturen betydligt varmare.

Det kan tyda på ett underjordiskt hav längre ner och ett sådant kan teoretiskt  innehålla något slag av liv.


Månen är mycket intressant att fortsätta studera och i en avlägsen framtid besöka och sätta upp en station på för vidare undersökningar på plats.

onsdag 29 mars 2017

Snabba radiostrålningsskurar från platser långt därute i rymden är oförklarliga och kan vara läckage från sändarantenner

Avancerade civilisationer söks av många numera från Jorden. Inget har ännu bevisats existera av liv därute. De få underliga ting som upptäckts har kunnat förklaras av andra fenomen.

Men ett av de få undantag vilka ännu inte tillfredsställande har kunnat förklaras är korta snabba radiostrålar från platser långt därute. Källor som kan vara sändare som läcker ut i rymden från tider som för länge sedan är passerade. Vi ser ju bara bakåt i tiden ljusår tillbaks. Men kanske det fanns eller finns något liv där ute vi ser o hör tecken från.

Det måste i så fall vara sändare av storlekar vi kanske aldrig kan bygga storlekar av dubbla jordplaneters för att det ska upptäckas här eller de oss om många kanske miljoner ljusår. Av den anledningen bör det vi idag hör därute vara någon naturlig källa. Tips kvasarer.

Det finns även spekulationer på att en kraft av detta slag kan driva farkoster och laster långa sträckor med jättesolsegel.


Men jag tvivlar energiflöden av dubbla jordar visar på en naturlig källa för dessa radioskurar tycker jag. En effekt av oroligheter vid svarta hål exempelvis åter igen tipsar jag om kvasarer.

tisdag 28 mars 2017

Många fler kvasarer är kända idag än för bara 6 månader sedan

En kvasar är en galax på ett mycket stort avstånd från oss vilkens centrum lyser så starkt att själva galaxen blir osynlig för oss. Dess källa av ljusstyrka är mycket stora effekter från dess centrums svarta hål.  Strålningen täcker alla slag av radioaktiva vågfält och energimässigt är de av en styrka som motsvarar flera hundratals ordinära galaxers strålningsstyrka.

Det är på KIAA (Kavli Institute for astronomi och astrofysik) Peking universitet upptäckten av ytterligare 60 mycket avlägsna kvasarer nu  upptäckts vilket är en fördubbling av antalet kvasarer vi tidigare vetat om.

Genom studier av dessa ser vi tillbaks till ett mycket tidigt stadium av vårt universums början.


Kvasarer kan lära oss om svarta håls första tid och galaxers utveckling plus universums första tid.

måndag 27 mars 2017

Radiogalaxer är fortfarande en gåta

Vissa galaxer sänder ut så mycket radioaktiv strålning att de kallas radiogalaxer.
Det är stora galaxer och de största galaxer som finns i universum. De skjuter ut strålning tusentals ljusår ut i universum.

Det finns äldre galaxer men även yngre galaxer som är radiogalaxer. Att se in i centrum av dessa objekt där strålningen har sitt ursprung och dit gas från rymden dras in i galaxens svarta hål är mycket svårt.

Miljön är dammig och att se här med dagens teknik är svårt.

Vi vet idag inte hur dessa galaxer kan ha bildats eller utvecklas. Av ca 90000 radiogalaxer har ca 1500 av dessa klassificerats som kompakta radiogalaxer. Ett betydligt högre antal än man tidigare trott det fanns.


Galaxer av radiotyp lyser starkt i olika radiovågslängder. En kompakt radiogalax innebär att strålningen från de två koncentrerade starka strålarna tränger långt ut i rymden därifrån byggts på under tid för att nå långt ut medan det i mindre kompakta radiogalaxer  strålningen flyter ut som från vilken ljuskälla som helst inte lika kompakt och starkt. Men även här som två strålar.

söndag 26 mars 2017

Saturnus måne Pan har en form som ingen kan föreställa sig. Varför ser den ut så?

Pan är den innersta av Saturnus månar. Storleken är ca 30 km i diameter. Inte stort men formen är underlig.

Formen ser ut som en diskussskiva anser jag medan många ser den som en valnötsform. Vilka krafter det är som fått månen att ta denna form vet ingen idag. Men nog ser den fantasieggande ut.


Materialet i denna är dock inget konstigt vad man vet idag. Krafter bör ha format den upphöjda skivan runt om genom att material svept upp som en ås runt denna från övriga kanter. 

En kosmisk vind eller rörelse när materialet var porösare eller smält och gravitationen har säkert hjälpt till från Saturnus sida. Numera är materialet troligast fast.

lördag 25 mars 2017

Potatis kan växa på Mars

Överraskande resultat tyder på att potatis kan växa på Mars. Självklart måste de först tas dit från Jorden och sedan planteras i näringsrik mylla.

Näringsrikt gödselmineral måste tas dit troligen finns detta inte här. Däremot kanske den sand som finns kan blandas ut med jordisk mylla och fungera bra. Men det viktiga och intressanta är att atmosfären och klimatet är tillräckligt bra för att det sedan ska växa utanför speciella växthus.

Det bör därför finnas fler sorters gröda som kan växa här.

Det enda jag kan fundera över är om det kan finnas för mycket skadlig strålning från rymden som kommer ner på planeten och förgiftar eller förstör grödan. Jag vet inte.

Men något ozonskikt finns inte på Mars. Uvstrålningen kan därför vara ett problem om inte grödor som klarar detta kan odlas fram

fredag 24 mars 2017

Itokawa asteroiden med en yta som överraskat forskarna

2006 landade en mindre rymdfarkost på den lilla asteroiden Itokawa vilken rör sig i vårt närområde. Diameter ca 500 meter. Det var den första asteroid vilken markprovs tagits från.

Här upptäcktes stenar och damm från rymden i olika storlekar överraskande sorterade. I låglänt terräng fanns de mindre stenarna och i höglänt stora stenblock.

Antagandet är att de större som träffat låglänt terräng har sjunkit ner i ytan då ytan här har lägre densitet. Fast hur man då ska förklara att de små stenarna inte finns av så mycket slag i höglänt terräng är förvånande.


Troligen finns små överallt enligt mig medan stora endast i fastare terräng där de inte tränger ner under ytan och döljs just som man antar att höglänt terräng är fastare medan låglänt porösare.