Saturnus isiga måne Tethys har en stor sevärdhet

En av Saturnus  56 månar är Thetys. Denna måne vilken är ca 105 mil i omkrets har en canyon. Men ingen liten sådan utan med en bredd av 10 mil och ett djup av 4 km.

Den löper ca 75% runt månens isiga yta. Se bild och få mer information här.

Kanske kan denna måne bli ett av framtidens sevärdhetsmål för framtida rymdturister. 

Även amatörastronomer finner nya exoplanetsystem numera. Kanske du blir nästa.

Darwin är en mekaniker och amatörastronom vilken visat riktigheten av ovanstående påstående. Han upptäckte en stjärna där fyra exoplaneter finns för ett tag sedan.

Det var under de tre kvällar då projektet ABC stargazing project 

gick av stapeln där amatörer ombads hjälpa till med att söka efter exoplaneter på stjärnhimlen.

Detta genom Exoplanets explorers hemsida  vilken är öppen för alla intresserade, du med för att hjälpa till med att söka av vår stjärnhimmel efter objekt se länk nedan och om du vill anmäl din datorhjälp och sök själv.

Läs mer om det på denna sida och spänningen med sökandet. 

Intressant information om Spica den ljusstarkaste stjärnan i Jungfruns stjärnbild.

Spica är den ljusstarkaste stjärnan i Jungfruns stjärnbild. Det är även den 16:e ljusstarkaste stjärnan från vår synpunkt på Jorden.

Styrkan beror på att det egentligen är två stjärnor vilka ligger så nära varandra sett härifrån att de ses som en stjärna. Den ljusstarkaste av dessa är en blå stjärna.

Spica antas var den stjärna vilken gav den forntida astronomen Hipparcus kunskap om och idén om dagjämningarna.

Spica kan ibland döljas av vår måne. Men dessa förmörkelser sker sällan senast var det den 10 november 1783 och nästa blir den 2 september 2197.

Mer information och fortsatt historisk läsning om detta objekt kan fås här.

Första ackretionsskivan runt en nybildad stjärna avfotograferad

Ackretionsskiva är ett begrepp vilket används inom högenergiastrofysiken. Betydelsen är följande enligt wikipedia: 

"Det typiska exemplet på hur en ackretionsskiva uppstår är i en tät dubbelstjärna bestående av ett kompakt objekt, en vit dvärg, en neutronstjärna eller ett svart hål, och en vanlig stjärna. Om den vanliga stjärnan fyller sin Roche-lob, så kommer tidvattenkraften från det kompakta objektet att dra loss gas från stjärnans yta. Denna gas kommer sedan att falla in mot det kompakta objektet, men på grund av stjärnans rörelse har gasen så mycket rörelsemängdsmoment att gasen inte kan falla ned på det kompakta objektet. I stället kommer gasen att bilda en ackretionsskiva runt det kompakta objektet".  

Nu har forskare för första gången tagit en tydlig bild av en sådan skiva runt en ung stjärna. Det är från stjärnan IRAS 05413-0104 (ingående i HH212-systemet och denna anses  vara endast 40.000 år gammal) vilken ligger i riktning mot Orion 1300 ljusår bort. För att få denna klara bild har ALMA teleskopet i Chile använts. Ett radioteleskop av hög klass vilket kostat 1,4 miljarder dollar.

Själv har jag i denna blogg många gånger haft med upptäckter från detta teleskop. Alma ger även med denna upptäckt och skärpa troligen ny kunskap om solsystems och solars bildande. Detta är vad forskare anser och hoppas. 

Fyra överraskat starka ljusstrålar från en avlägsen supernova har upptäckts från Stockholms universitet

Upptäckten som finns 4,4 miljarder ljusår från oss kan ge möjligheter till att lättare få information om universums expansion. Detta genom att se hur dessa strålar från en supernova krökts när de passerat genom en 2,6 miljarder bort galax på sin väg mot oss.

Tidigare har det ansetts att expansionen av universum minskar över tid. Nya rön säger tvärtom expansionen inte bara fortsätter utan den ökar.

Det är inte bara möjligt efter denna upptäckt att få ännu ett instrument för att mäta denna expansions hastighet utan även en möjlighet att upptäcka mörk materia.

För mer information se medföljande länk från Stockholms universitet.

Bilden ovan är inte den aktuella supernovan utan en annan spännande supernova. En supernovarest  i Magellanska molnet kallad LMC-N49.

Nu finns det överraskande svaret på varför Jordens första hav var rostgrönt.

Det fanns en tid då Jordens syrehalt i atmosfären var mycket låg. Det var i Jordens barndom.

Det fanns en tid då Jordens järn vilket idag finns inbäddat i malmådror var upplöst i stoff och inte rostade. Det var i Jordens barndom

Det fanns en tid då det första havet bildats. Ett hav där järnhalten var hög och järnet upplöst i mycket små partiklar. 

Ett hav med en rostgrön färg. Ett hav av upplöst järn.

Med tiden sjönk detta till botten och bildade tillsammans på sin väg där nere i avlagringar med andra mineral och sediment. Detta var början till den järnmalm vi idag bryter.

Men då syret i havet och luften var lågt för ca 2,5 miljarder år sedan då detta hände blev den rost som uppkom då av grönt slag. Bottnarna blev gröna av järnutfällningar och sedimentering på den tiden. 

Den röda rost vi ser idag uppkom senare och av syrets påverkan på järn. Det hände när syret ökade i atmosfären. Men det är en annan historia.

Därav ovan rubrik en gång var haven rostgröna. För mer information av ämnet och varifrån denna nya kunskap kommer följ länken här.

Bilden ovan  bör ha likhet med hur havets färg då såg ut.

Liv baserat på kol ansågs länge som enda möjligheten. Kisel som en utopi. Men nu omtolkas kiselbaserat liv. Science fictionliv kan vara möjligt därute.

Liv baserat på kisel har länge diskuterats. Organiskt liv  baserat på detta som byggstenar istället för kol har länge varit något som beskrivits i science fictionberättelser

Nu anses det inte bara som fantasi utan fullt möjligt att hitta därute. Kisel o kol baserat liv kan teoretiskt framställas och kan det detta kan troligen naturen det också på någon plats därute anser man idag. Att naturen fått kolbaserat liv att fungera vet vi. Men kiselbaserat är nytt.

Vatten o kol är livsviktigt för jordiskt liv. Men kisel och metan eller ammoniak bör även kunna skapa liv anses det idag. Däremot finns inget som visar att något annat mineral kan skapa liv.

För spännande och ny information inom området se ovanstående länk från Astrobiology magazine.