Mystiska radiosignaler från en relativt närliggande Stjärna har upptäckts och tolkats. Spänningen som steg blev en flopp.

Svårförklarliga radiosignaler har nyligen upptäckts komma från en stjärna 11 ljusår från oss. Signalerna är däremot inte aktuella utan utsända för 11 ljusår sedan. Konkret 11 år sedan.

Stjärnans namn är Ross 128 och är en röd stjärna i jungfruns stjärnbild.

Det var det 12 maj i år en tiominuters signal kom från denna riktning på en frekvens aldrig tidigare hörd från röda stjärnor.

Röda stjärnor kan i perioder ge stora utkast av elektromagnetisk strålning men hittills har det som upptäckts från dessa objekt varit på betydligt lägre frekvens än denna hade.

Det kunde även kommit från något annat objekt mellan stjärnan och oss men något sådant objekt har inte hittats.

Signalen skulle även kunna ha kommit från en passerande satellit mellan radioteleskopet och Jorden. En satellit från oss själva däruppe. Men just detta slags signal har aldrig någon satellit av jordiskt ursprung sänt ut.

Även något slags interaktion mellan stjärna och en av dess planeter skulle teoretiskt kunna ge en tillfällig signal av detta slag. Men inga planeter har upptäckts i omloppsbana runt denna stjärna.

Läckage av någon signal något så litet som en mobiltelefon in i radioteleskopet kan även ge en förklaring. Även andra slag av läckage kan ge förklaringen. Men då inga andra objekt därute har visat detta läckage från samma anläggning på samma tid anses det mindre troligt.

Även teorier om utomjordiska intelligenser har diskuterats och kan inte uteslutas. Men studerandet måste i första hand fortsätta av Ross 128 och området däromkring för att söka en rimlig förklaring. Alla möjligheter var öppna för att det kan vara vad som helst som upptäckts.

Men några dagar senare kom gåtans lösning. Interferens från en satellit. Så var denna spännande upptäckt inte så spännande längre.

Teleportering inom kvantmekanik har fungerat igen. Går sändningen utanför tid och rum? Ingen kan svara på det idag.

Det har tidigare experimenterats med teleportering och i kvantmekaniken kan det fungera. Däremot finns inget just nu vilket kan ge positiva möjligheter att teleportera större föremål likt människor vilket görs i science fictionfilmer.

Kinesiska vetenskapsfolk har senast lyckats påverka kvantar på jorden så

dessa kunnat påverka kvantar att ta samma form i rymden och den vägen sända meddelande.

Mystiken av hur det fungerar utan att tid har gått är spännande men inte löst. Det enda vi vet är att det har fungerat.

Citat:The weird part is that once the state of the first particle is measured, the second one somehow "knows" what state it should be in. The information seems to travel instantaneously, without a speed-of-light limit. Slut citat.

Frågan kanske fler än jag ställer är om informationen som sänds inte sänds genom vårt universum av tid och rum utan tar en snabbare väg genom parallella universum och det just därför inte kan upplevas tid av sändare till mottagare här?

Ingen vet.

Barnhards stjärna blir den åttonde röda stjärna vilkens omgivning noga ska undersökas i jakten på exoplaneter.

Sökandet efter liv på näraliggande röda stjärnor görs för fullt just nu. I tur står Barnhards stjärna vilken ligger på ett avstånd från oss på sex ljusår i riktning mot Ormens stjärnbild men tyvärr inte synlig för blotta ögat.

Det är Arecibo Observatory i Puerto Rico som har tagit på sig uppgiften och blir och är därmed en av alla dessa teleskop och observatorier runt Jorden vilka hjälper till med  att söka efter exoplaneter.

En spännande uppgift och vad man frågar sig är vilket observatorium som blir först med den ärorika upptäckten att först ha upptäckt en exoplanet vilken har liv av någon form. Om nu denna finns.

Säkert kommer missuppfattningar många gånger i framtidens upptäckter att peka på liv där inget fanns när undersökningar  finslipas. 

Men då blir frågan, vilket observatorium kommer först att göra detta misstag? Misstaget kommer, garanterat, förr eller senare.

När solen en gång sväller upp och gör livet omöjligt på Jorden finns ett sista djur vilket kommer att finnas längst kvar här

Det finns ett djur vilket överlever alla former av naturkatastrofer och även har överlevt i rymdens vaccum under ett  experiment 2008 av svenska forskare.

En supernova i närområdet med otroliga strålningsskador på Jordens liv och utdöende skulle inte bekomma björndjuret.

När solens tid en gång är slut och den sväller upp o slukar Jorden är Björndjuret det sista djur som försvinner av Jordens liv.

Vi har mycket att lära av detta djurs DNA om livet och dess möjliga uppbyggnader.

Det otroliga är att detta djur kan ligga i dvala under mycket lång tid för att sedan vakna igen. Hur länge vet man inte. Därför vet ingen hur gammalt ett björndjur kan bli. Kan det vara så att det kan leva i evighet?

Släkten Björndjur är små djur från en hundradels millimeter stora till 1 mm.

Långt därute finns en rad av galaxer med sina hemligheter i ett supercluster.

Varför ser det ut som det gör? 

Big Bang vad var du? 

Hur uppstod du?

 Finns en intelligens bakom? 

Gud? 

Finns Big Bang i massupplagor genom evigheten och därmed multiuniversum? 

Finns obegränsat av kopior av oss  skilda åt i tid och rum i andra universum?

 Finns andra varelser från vårt eget universum och kan de besöka oss?

 Är det vi själva i en annan upplaga som finns i eventuella besök här i de UFO vilka en del anser har besökt oss?

Tankar människan kan fundera över och som illustreras genom bilden ovan.

Nu till ett mysterium från vårt universums skapelse och troligast BigBang.

4000 miljoner ljus år från oss i riktning mot Fiskarnas stjärnbild ligger ett cluster med galaxer på rad.

En syn vilken behöver stora teleskop för att avnjutas.

Men det är inte detta som i första hand är intressant utan istället varför en så stor samling av galaxer ligger radad upp på detta sätt.

Något från universums skapelse måste detta visa. Men vad?

Tre rymdskepp ska sändas till Merkurius för en ordentlig utforskning av denna planet.

Nytt rymdäventyr väntar. Två rymdskepp från Europa och ett från Japan ska ge sig iväg till Merkurius nästa år.

Merkurius är den planet som ligger närmst vår sol. Här finns på den sida som alltid riktas mot solen en yttemperatur av 430C. Det kan illustreras genom bilden ovan.

Nattsidan har däremot en temperatur av -170C. 

Kraven är stora på dessa rymdfarkoster. Strålningen från solen är mycket stark  och värmen är ett annat problem när planeten ska besökas.

Men när nu detta dyra projekt sker ska undersökningen av närområdet och planeten göras så ordentligt och noggrant som möjligt.

Säkert blir det en hop överraskande upptäckter här likt det blev vid New Horizons besök vid Pluto. Vi ser fram emot uppdragets upptäckter

Synvillor får oss att upptäcka exoplaneter där de inte finns.

Det har hittats hundratals exoplaneter därute den senaste tiden. Planeter vilka ses som att ha ungefär samma  storlek som Jorden. Är stenplaneter och ligger på rätt avstånd från sin sol för att kunna innehålla livsmöjligheter.

Men har vi tolkat rätt?

Nya rön visar att det av dessa kan finnas en stor mängd  storleksmässigt feltolkade planeter vilka då blir för stora för att kunna hysa det slags liv vi känner till. Tyngdkraften skulle sätta stopp. Vissa kan även vara feltolkade som stenplaneter men är jättegasplaneter.

Vad vi har missat är att vissa kanske många av dessa planetsystems  solar inte är en sol utan två vilka ligger på ett avstånd från varandra vilket döljer den ena så mycket att en planets mörka sken framför dessa ger teleskopen en förminskningseffekt av hur stor planeten är.

Den är helt enkelt förminskad från vår synvinkel. En synvilla vi inte tänkt på tidigare.

 Därför bör säkert många av de stenplaneter vi tror oss upptäckt som möjliga livsvänliga planeter omtolkas. Frågan är bara hur många och vilka. Instrument för att se bakom synvillan vilka vi säkert kan lita på finns inte idag.